Skapad: 2018-10-10

Räddningsbloggen - Gästblogginlägg av en deltidsbrandman

Här kommer det utlovade gästblogginlägget från vår deltidsbrandman Maria. Trots bristande fysisk form, tog hon kontakt med oss för att bli deltidsbrandman och fick både sina fördomar om sin egen förmåga och vad en brandman är upplösta.

Den första tanken

“Vill du bli deltidsbrandman?” Det var så rubriken löd i den lokala tidningen i oktober 2010. Tanken på att bli brandman lockade mig inte alls. Visst fanns det en önskan om att få möjlighet att göra en samhällsinsats. Visst kändes det som ett spännande inslag i en ganska så grå och enformig studietid. Men att återigen träda in på en mansdominerad arbetsplats, som dessutom är stämplad som ett riktigt machoyrke där den fysiska förmågan höjs till skyarna, lockade mig inte.

Fördomarna

Min något korta, matglada, gravt otränade mammakropp ogillade starkt tanken på träning. Heltidsstudierna medförde, heller inga större fysiska utmaningar. Till vardags sjönk jag hellre ner i soffan och tittade på en film eller två.
Efter lite efterforskningar insåg jag att en av de första samhälleliga insatser som sätts in vid ett olyckstillbud faktiskt är den så kallade brandkåren, idag officiellt räddningstjänsten. Frågorna, tankarna och fördomarna växte i huvudet. Vad gör en brandman egentligen? De släcker väl bara bränder, spelar innebandy och spänner armmusklerna för varandra?

Nyfikenheten

Lite nyfiken anmälde jag ändå mitt intresse. Jag hade blivit lockad av utmaningen. Så strax innan jul samma år stuvade jag in familjen i bilen för att åka till brandstationen i Alingsås och prova på det lagstadgade rullbandstestet. Med en viss förhoppning klev jag in i träningslokalen. Paniken slog till när rökskyddet hängdes på ryggen. Det var tungt, riktigt tungt. Jag orkade knappt gå upp på rullbandet. När lutningen efter ett par minuter gick upp till högsta nivå kände jag mjölksyran komma och hur besvikelsens tårar brände bakom ögonlocken. Just då trodde jag aldrig skulle kunna klara testet.

Bakslaget och misstagen

För en träningsanalfabet som mig började nu en lång och ganska krokig väg mot målet att bli brandman. Jag tog hjälp av en träningscoach på Hälsostudion i Alingsås och började ihärdigt med träningen men jag nådde inte mina mål. Vad gjorde jag för fel?  Jag hade inte tänkt på hur viktig kosten är för resultatet. Jag började äta mer och bättre men kände mig ändå nästan lika trött och otränad som innan. Genom en rad misstag och nya försök började jag sakta förstå vikten av att det måste finnas en balans mellan träning, kost och vila.

En dag blev jag stoppad av en framtida kollega som undrade vad jag höll på med egentligen. Under flera veckors tid hade han sett mig komma gående med bärstol, springande med barnvagn eller cyklandes med cykelkärra. Han gav mig möjligheten att kostnadsfritt få träna på hans gym Pumphuset. Nu hade jag fri tillgång till rullband och rökskydd. Inför nästa rullbandstest kände jag mig mer förberedd. När det återstod en minut av testet väntade en ny nära-döden-upplevelse. Återigen var jag underkänd. Hur var det möjligt? Jag hade klarat testet på träningen flera gånger. Senare skulle det visa sig att rullbandet på träningsanläggningen var felkalibrerat. Det var bara att ta nya tag med fortsätta med träningen.

Vändningen

De två testdagarna på Alingsås och Vårgårda räddningstjänst, innehöll moment som simning, körprov, hinderbana, rodd, personligt samtal, hälsoundersökning, bära slangkorgar m.m. Vi som gjorde testerna var alla så olika. Med helt skilda förutsättningar. Men vi hade alla samma mål. Det visade sig att våra olikheter skapade en större kunskapsbredd. Min stereotypa bild av att en brandman måste vara ett två meter långt muskelberg hade börjat att nyanseras men när jag blev gravid med vår andra dotter fick jag avbryta min ansökan.

Det kom en ny möjlighet att söka till räddningstjänsten under hösten 2012. Testdagens uttagningsprov bestod av fem delmoment, samma moment som jag redan testat en gång tidigare. I januari 2013 blev jag och en annan person erbjudna en anställning som aspiranter. Idag arbetar jag som deltidsbrandman i Alingsås och Vårgårda räddningstjänstförbund.

Jag hade inga eller få förkunskaper inom de olika arbetsområdena som yrket innebär. Däremot drivs jag av en nyfikenhet och en vilja att lära mig från engagerade kollegor, som ger av sin tid och kunskap. Var och en som söker sig till yrket ställs inför olika personliga utmaningar. De utmaningarna måste vi alla lära oss att hantera. I yrket som brandman får jag möjlighet att vara en del i en akut samhällelig räddningsinsats. Ensam kan jag göra väldigt lite. Men tillsammans med mina kollegor kan vi förändra allt för en annan människa. Den känslan är värd allt.

 

Är du intresserad av att arbeta hos oss?

https://www.avrf.se/arbeta-hos-oss/