Skapad: 2019-10-04

Ett år på brandstationen: "Just när röken började lätta hörde vi rop från andra våning.

Det är några år sedan som vår nuvarande Hr-administratör Marie kom till oss i rollen som nyutbildad brandman. Efter en månads introduktionsutbildning blev hon placerad med lag fem och efter bara några veckor på sin nya arbetsplats så fick de ett larm som är ganska ovanligt: Brand i byggnad, en person kvar i huset. Hon nickar direkt på frågan om hon var nervös.

”Då hade jag aldrig sett en död person tidigare”, berättar Marie.

Tillsammans klädde sig hon och kollegorna i bilen medan styrkeledaren kommunicerade med SOS-alarm via radion. Den första roll man får som ny brandman är rökdykare och det var precis det som Marie var denna vita decemberdag. Rutinerna satt bra och det förberedande arbetet med utlägg av slangar flöt på medan styrke- och insatsledare förberedde insatsens förfarande. 

”Jag minns att det vällde ut rök när vi öppnade dörren till villan. Vi hukade oss men såg ingenting. Eller jag såg ingenting. Min kollega hade en värmekarmera. Då blir det som att se allt på en svartvit film framför sig och konturerna blir tydliga. Det var grejer staplade i högar överallt och vi kröp liksom i små gångar.”

De två rökdykarna kröp in i huset och drog med sig slangen. Marie tänkte på personen som enligt uppgift skulle finnas i huset men först fann de branden och kunde släcka den. Via radion meddelade de ut till rökdykledaren att branden var släckt och han gick in i huset och slog sönder ett fönster på baksidan av huset. 

”En annan kollega tog fram en fläkt som skulle användas för att trycka ut röken genom det trasiga fönstret på baksidan men just när röken började lätta hörde vi rop från andra våning.” 

De följde rösten uppför en c-formad trappa till andra våning. Där uppe låg röken vit och tät och Marie minns att hennes kollega öppnade fönstret i sovrummet och under täcket i sängen fann de en äldre person. 

”Vi meddelade ut via radion att vi hade hittat personen.”

Rökdykledaren kom upp och lotsade Marie baklänges nedför den överbelamrade trappan medan hon och rökdykarkollegan bar ner personen. Hen klagade på att de kramade för hårt kring bröstkorgen, samtidigt så var personen för gammal och dålig i kroppen för att kunna gå ner själv. När de kommer nedför trappan så väntade ambulansen på dem och tog över ansvaret av den drabbade.

Den här typen av insats är ganska ovanlig. Marie minns att hon pratade med en pensionerad kollega efteråt som berättade att han under alla sina fyrtio år som brandman inte fått privilegiet att rädda någon ur ett brinnande hus. Ibland är det redan för sent innan räddningstjänsten kommer fram, om huset är fyllt av rök, då finns ofta dessvärre inget liv att rädda men det vanligaste är att alla de boende på egen hand kunnat ta sig ut i tid. I många fall tack vare brandvarnaren.

Läs mer om brandsäkerhet hemma!