Skapad: 2019-09-19

Ett år på brandstationen: "Det var skräp precis överallt... och tyskar!"

Med anledning av MSB:s kampanj för deltidsbrandmän som pågått under vecka 37-38 så kommer denna veckas reportage handla om deltidsbrandmannen Martin som arbetat som deltidsbrandman under mer än halva sitt liv. Att bli brandman var ett intresse som väcktes redan som ung grabb och han växte in i rollen. Det har alltid lockat honom att hjälpa till. På den tiden när Martin började, 1995, så krävdes det att man hade gjort lumpen innan man fick lov att börja som deltidsbrandman. Till en början var hans dåvarande arbetsgivare skeptisk till att han skulle försvinna iväg från jobbet när larmet gick. Martin lugnade deras oro med att ta fram listor med larmstatistik och visade att han inte alls kommer att vara borta särskilt ofta. Hans chef tillät att han började på deltidsbrandkåren. I tre år gick han bredvid ett av lagen i Vårgårda och utbildade sig sedan på kursen brandman deltid i Skövde. Det dröjde inte lång tid innan arbetsgivaren insåg hur bra det var att ha en anställd hos sig som kunde se och förebygga brandrisker och olyckor och dessutom hade både brand- och sjukvårdsutbildning.

När Martin började skulle börja arbeta som deltidsbrandman hade han bilden av att det skulle vara mestadels bränder som han skulle få hjälpa till med. Idag säger han att det har varit falsklarm i form av automatlarm i offentliga lokaler och trafikolyckor som varit de vanligaste larmtyperna. Jag ber honom berätta om hans upplevelse från någon trafikolycka som han minns särskilt. 

”Vi fick larm om en singelolycka. Det var en minibuss som hade kört i diket. När vi kom fram till olycksplatsen såg det snarare ut som att det var en sopbil som hade kört av vägen. Det var skräp precis överallt. Och tyskar”, tillägger han. 

Martin berättar att det var tre fordon med tyska konfirmander som var på väg till dalarna på ett läger. Minibussen som hade ett släp kopplat hade kört ner i diket. Den voltade och gled in på en vändplan in i en förvånad bilist som parkerat för att gå ut och fota. 

”I minibusen var det en äldre dam som jag förstod hade ont i mage och rygg. Problemet var att hon förklarade allt på tyska, som jag inte förstår. Hon förstod i sin tur ingenting som jag sa. Det var ett annorlunda larm. En singelolycka är ofta ett lättarbetat uppdrag. En bil som glidit av vägen och man får kanske sopa upp lite glassplitter. Ingen oss var riktigt förberedda på det kaos som blev.”

Jag frågar hur han brukar förbereda sig inför en olycka och han berättar att för det mesta så målar han upp någon form av skräcksenario för att inte bli tagen på sängen när han kommer fram till olycksplatsen. Det är enklare att föreställa sig det värsta man kan komma på och sedan känna: ”Det här var ju inte så farligt, när vi kommer fram till olyckan.”

Martin är en person med tre yrkesroller och beskriver sig själv som en person som tar dagen som den kommer. Han utstrålar det lugn som han beskriver är det viktigaste när man kommer fram till en olycksplats. Jag frågar honom om han varit rädd någon gång men den enda rädsla som han beskriver var innan han började som deltidsbrandman. Då fanns en oro över att de skadade skulle vara hans egen familj och vänner, eftersom att han är uppväxt i Vårgårda. Under de 24år han arbetat har det bara hänt någon enstaka gång och då har det varit en mildare krock.

”Jag trivs väldigt bra med att arbeta på deltiden. Vi har övning en gång i månaden och jour var fjärde vecka. Jag trodde att jag skulle vara väldigt bunden att jag är fast måndag till måndag men vi ger och tar och kan byta med varandra.”

Är du nyfiken på hur det är att arbeta som deltidsbrandman? Kika in på vår på länkarna.

http://blideltidsbrandman.nu/

https://avrf.se/arbeta-hos-oss/